Om vi vill rädda våra fröer så får vi nog göra det själva.

Save Our Seeds (SOS), som bildades 2002 av Stiftelsen Foundation of Future Farming, arbetar för att skydda och främja mångfalden hos våra fröer. Man gör det bl a genom att engagera sig för ekologisk odling, och att försöka skydda odlingen mot GMO-påverkan. Det är nolltolerans för GMO som gäller. Enligt organisationen stöds arbetet idag av ca 200.000 människor och ca 300 organisationer i Europa.

Man är nu mycket oroad över ett föreslaget direktiv från den Europeiska Kommissionen som skulle tillåta genetiskt modifierade organismer (GMO) upp till en nivå av 0.3 till 0.7 procent, vilket innebär 30 till 70 kvm per hektar. En sådan okontrollerad spridning och förökning av GMO anser SOS vara oförenlig med försiktighetsåtgärder gällande skyddet av miljö och hälsa.

Save Our Seeds går därför just nu ut med ett upprop, innefattande en namninsamling från enskilda och organisationer, och en uppmaning till Europeiska Kommissionen att säkerställa att det föreslagna direktivet om förädling av utsäde inte tillåter besmittning av icke-GM grödor med GMOs.

Jag förstår organisationens oro, och stödjer helhjärtat syftet med SOS-verksamheten, men jag tycker inte att påtryckningar i form av t ex namninsamlingar är någon bra väg att gå. De skapar på sin höjd konflikter. Nej, det är mycket bättre att agera för något än mot något. Om vi hela tiden bara ägnar oss åt att motverka detalj efter detalj blir det troligen inte mycket ork över till att skapa den verklighet vi vill ha.

Vill vi rädda fröerna och mångfalden så får vi nog göra det själva, i vårt dagliga varande, på lokal nivå. Vi kan också se till att det blir fler GMO-fria zoner i Sverige, även om skyddet blir tämligen urholkat pga EU:s regler. Att hålla på och vädja till en centralmakt, som vill något helt annat än det vi själva vill, tycker jag är som att be om att bli lurad. Men visst, vill vi att denna centralmakt skall få fortsätta att styra oss i vår vardag då får vi givetvis acceptera att vi blir lurade, om och om igen.

För den som önskar styra och ta ansvar själv finns dock andra möjligheter. Inlägget “Beställ ett nytt samhälle“, här hos Ekokuriren, visar på ett sätt att komma till rätta såväl med problemen som tas upp i detta inlägg som med de flesta av de problem som vi brottas med i vår vardag. Det enda som behövs är att våga se andra lösningar än de vi ser omkring oss idag, och att ha mod nog att befatta sig med det där jobbiga som vi gärna flyr undan, dvs ansvaret, som egentligen inte alls är så jobbigt, utan snarare en upplyftande väg till friheten.

Vad är det för jord vi lämnar till kommande generationer?

Ja så heter det i folkmun! Och på ett vis kan man ju säja så! Men, vad har vi då ärvt av våra föregångare, och vad har det för konsekvenser?

Det moderna jordbruket använder konstgödsel! Där har människan bestämt vad det ska finnas för ämnen, och i vilka förhållanden i gödselmedlet. Konstgödsel gynnar inte microlivet, maskar och mindre kryp som naturligt ska lufta rotsystemet och se till att näringsämnena är tillgängliga för växterna! Vad det moderna jordbruket har skapat är jord som är urlakad på näring, och många livsviktiga ämnen saknas.

Jag var på besök hos en bonde som födde upp kor. Han hade stött på problem med sina djur då dom skulle kalva. Kalvarna föddes, men dog efter en kort tid, eller så kom dom ut döda. Orsaken var selenbrist i jorden. Han hade som mål att odla den egna maten till djuren, och det blev en mycket tråkig erfarenhet att se alla döda kalvar.

Det jag vill att alla förstår är att det som saknas i jorden kommer slutligen att saknas i människokroppen.

Många av våra jordar saknar BALANS på grund av ensidig odling och konstgödsling!

Om jorden inte är i balans så kommer inte den som förtär det som växer där heller att vara i balans.

Olika växter tar upp olika näringsämnen och har olika krav på sin växtplats. Om man odlar samma gröda på samma plats år efter år så kommer jorden att bli utsugen på dom ämnen som just den växten tar upp.

Så därför ska man alltid odla i VÄXELBRUK dvs att man odlar olika typer av växter på samma jord från år till år.

Våra jordar är inte bara urlakade, dom är dessutom försurade, och det beror på nedfall från ovan. Växterna kan inte ta upp näringen om jorden är sur (lågt PH) I vissa fall kan dom tom ta upp liknande ämnen som är kanske tungmetaller och andra grundämnen som ger skador på ex nervsystemet.

Med andra ord: Växterna är inte nyttigare än den jord dom vuxit på. Djuren är inte nyttigare än den mat dom ätit.

Växterna är vägen till hälsa MEN det börjar med en hälsosam JORD.

Det vi äter och köper idag i affären saknar mycket, och många har idag näringsbrist, mineralbrist, jodbrist mm.

Vi ska inte prata om jorden som vi ärvde för många vet redan hur den ser ut! Vi ska prata om jorden som vi förvaltar till efterkommande generationer och vägen till en sund frisk mark.

Hela planeten är ett stort renoveringsobjekt, och var och en ska börja med sig själv.

Vad äter du? Vem ger du dina pengar till och sponsrar med det? Den typen av frågor och verksamhet.

Ger du dej själv det bästa som kan produceras på planeten eller ger du dej det som är billigt och bekvämt, men saknar mycket för att hålla dej frisk och kry?

Hur mycket kemikalier äter du ? Hur mycket kemikalier dricker du? Hur mycket kemikaler lämnar din kropp och går ut i naturen?

Lite att fundera på!

Det är konsumenterna som måste börja kräva en ren miljö.
Skrämmande men så ser det ut idag!
Vem är redo att göra det som måste göras för allas bästa?

Lägger in vinjettbilden en gång till. En bra bild av läget som serietecknaren Anders Persson gjort, tycker jag!

Vad hände egentligen i Fukushima Daiichi 11 mars 2011

Vad hände egentligen i Fukushima Daiichi den 11 mars 2011? Veten­skapmän från hela världen har försökt att förklara det för oss. En del av dem har gått i kärn­kraftindustrins ledband, andra som till exempel den amerikanske ingenjören Arnie Gundersen har gjort helt oberoende under­sökningar. Resultaten av dessa är mer än skrämmande.

I ett symposium som hölls i New Yorks medicinska akademi 11-12 mars i år redogjorde han för sina undersökningar. Han slog fast att det amerikansk-designade reaktorkomplexet i Fukushima Daiichi hade konstruerats av General Electric och byggts av amerikaner, och att företaget, för att pressa kostna­derna, hade avstått från att bygga de skyddsvallar som krävdes för att hindra att eventuella tsunamis skulle kunna skada reaktorerna.

Man visste att tsunamis ofta drabbar Japans kuster och att det har uppmätts tsunamivågor på 40 meter. Dessutom förlades vattenpumparna alldeles vid vattnet och dieselmotorena i reaktorbyggnadernas bottenvå­ningar. Eftersom skyddsvallen bara var 5,7 meter hög så slog tsunamin, som var cirka 15 me­ter hög, ut både dieselmotorer och pumpar. Katastrofen var ett faktum.

Hur mycket radioaktivitet spreds vid olyckan? Var det mer eller mindre än Tjernobyl?

Helt klart mer, påstår Gun­dersen. Ett av skälen till detta är att det var tre reaktorer samt en bassäng för använt kärnbränsle som kontinuerligt spydde ut ra­dioaktivitet, och som Gundersen säger, fortfarande avger strål­ning. Ett annat skäl är att det kokande vattnet i reaktorerna och bassängerna, som var helt oskyddade, gjorde att cesium och ädelgaser släpptes ut direkt till luften.

Enbart den första dagens mät­ningar visade att utsläppen motsvarade 30 000 gånger bak­grundsstrålningen. Visserligen spreds mycket ut över havet, medan nedfallet från Tjernobyl träffade fast mark. På grund av de mätresultat som finns tillgängliga så har Gundersen räknat ut att Fukushima hit­tills har släppt ut tre gånger så
mycket joniserande strålning som Tjernobyl.

Även Tokyo, som ligger cirka 20 mil från Fukushima, har drabbats. Gundersen har tagit prover på olika platser i staden, som han låtit analysera. Alla prover hade mer än 7000 Bequerel per kg. Något som i USA skulle kallas för högradioaktivt avfall. Han påpekade också att det finns många reaktorer med samma konstruktionsfel som Fukushima Daiichi, bland an­nat i USA. Inget kärnkraftverk i världen kan motstå ett sådant tryck som Fukushima Daiichi utsattes för.

Denna artikel, som är skriven av Eia Liljegren-Palmar, har hämtats från Miljömagasinet nr 15 2013.

Hela Gundersens anförande finns på https://tinyurl.com/d5kxhn9.

Mer information om kärnkraftskatastrofen vid Fukushima Daiichi.

On Fukushima Beach – En kritisk sammanställning rörande kärnkraftsolyckan vid Fukushima Daiichi.

Med enhet i vårt varande kan individualiteten blomma fritt.

Att vi alla är unika, och därmed också skilda från varandra och omgivningen, synes de flesta människor ha accepterat, även om alldeles för få lever ut den mångfald som de är en så viktig del av. Att vi också är, och bör vara, förenade som mänskliga och kosmiska varelser synes inte vara lika väl accepterat, om ens accepterat över huvud taget. Varför, kan man undra. Men, det tänker jag inte gå in på här, utan väljer istället att vara mer rak och rationell, och gå direkt på den rubricerade frågan. Kan vi människor enas?

Ja, det tror jag att vi kan, om vi väljer en enande ordning som alla kan omfamna, och som inte bara är enande utan samtidigt också helande och frigörande. Här nedan följer ett förslag på en sådan ordning. Jag har valt att kalla denna grundläggande ordning för ekogrund, där  eko, såsom samlande begrepp, står för:

1. En levnadsordning som kännetecknas av ett uppbyggande, nyttovarande och fullt ansvarstagande förhållningssätt till livet, där vi har utgångspunkten och referenserna hos oss själva, och allt (individualitet, mänsklighet och helhet) inom oss.

2. En positiv livsinställning sprungen ur en stark tro på livet och dess möjligheter, samt ur en helande enhetskänsla och mångfaldsglädje med allomfattande respekt.

3. En kunskapsordning av naturrelaterat, ekologiskt slag där helheten, delarna och sambanden finns med, där nyfikenheten lever, och där den djupa känslan tillåts gå hand i hand med vårt medvetande och vår vilja att förstå.

4. En lokalt förankrad, behovsstyrd, och med ekologin förenad ekonomi/hushållning med hög självförsörjningsgrad, baserad på samarbete, av såväl lokalt som regionalt och globalt slag, samt på skapande, tillhandahållande och tillvaratagande av överflöd.

5. En lokalt förankrad social ordning där gemenskapen och samarbetet, såväl på det lokala planet som på det regionala och globala planet, präglas av grundläggande enighet, personlig (individuell) frihet, och fullt personligt ansvarstagande.

Denna grundläggande ordning fungerar bl a för mig. Kanske fungerar den även för dig. Begrunda, känn efter och tyck till. Jag är nyfiken på ditt svar på rubricerade fråga, samt på vad du tycker om förslaget ovan. Mer information om ovanstående ekogrund finner du bl a på denna sida. Om du vill kan du också, på denna sida, svara på enkäten “Skulle du vilja leva i ett samhälle som …?”. … Tänk om …

Det är dags nu att vi ersätter detaljstyrning och mångfaldskontroll med en enkel enande, helande och frigörande ordning. Det är dags för oss människor att börja ta ansvar, och att göra det bästa vi kan av vårt leverne här på planeten. Det är dags för en ny dimension, med nya möjligheter. Det tycker i alla fall jag. Men, som sagt, vad tycker du? Välkommen med synpunkter under kommentarer nedan, eller via någon av kontaktvägarna på Ekokurirens kontakt-sida.

Vi behöver göra något åt den omfattande D-vitaminbristen.

Det är februari, och solen och ljuset har sakta börjat återkomma till våra breddgrader. Det är ett kärt återseende för oss här i detta nordliga land, där solen är en bristvara, åtminstone under vinterhalvåret. Vi svenskar längtar nästan jämt efter solen, och det är nog inte bara för ljuset och värmen, utan säkerligen också bl a för det viktiga D-vitaminet, som solens strålar skänker oss.

D-vitamin är ett mycket viktigt vitamin för våra kroppar och kroppsfunktioner, absolut nödvändigt för att vi skall kunna hålla oss friska. Att vistas i solen är det i särklass bästa sättet att tillgodogöra sig detta vitamin, men man kan också i viss utsträckning få det via födan, och då främst via vild fet fisk, såsom sill, lax och makrill. Även vissa växter, såsom svampar, lavar och vissa alger, kan ge oss en viss mängd D-vitamin, men då i D2-formen, i stället för D3 för det dessförinnan nämnda.

Under sommarhalvåret bör vi inte ha några problem med att hålla D-vitaminnivåerna tillräckligt höga, såvida vi inte täcker oss helt med kläder, eller håller oss inne i alltför stor utsträckning.

Under vinterhalvåret är det dock problem. Solen står då för lågt på himlen för att kunna fungera som en D-vitaminkälla. Det betyder att vi under vinterhalvåret så gott som helt får förlita oss på andra källor för att kunna få tillräckliga nivåer av D-vitamin. Detta kan dock bli svårt att klara på en naturlig väg, även om vi väljer att äta fisk, eftersom tillgången, p g a utfiskningen, kan vara begränsad, och fisken dessutom ofta innehåller för stora gifthalter. En nödlösning med kosttillskott kan därför ev bli en nödvändig väg under vinterhalvåret. Men, vi bör i så fall tänka på att ta betydligt mer än de ynka 400 IE som Livsmedelsverket rekommenderar.

Det är viktigt att vi kollar upp vilka D-vitamin-värden vi har i blodet, framförallt under vintern, så att vi får ett grepp om hur vi ligger till. Lämpligen gör vi det via Vårdcentralen. Det bör gå att få provet taget där, om inte annat så om man betalar för det. Men jag vet, av egen erfarenhet, att det ändå kan vara svårt att få provet taget. Så borde det naturligtvis inte vara i ett land där nästan alla lider brist på det livsviktiga D-vitaminet under stora delar av året. Tyvärr är den svenska sjukvården mest intresserad av sjuka människor, och att huvudsakligen dämpa symptomen de uppvisar. Visst, det heter ju sjukvård, så vi skall kanske inte vänta oss något annat. Om vi vill ha hälsovård får vi nog se till att skapa den själva. Det prov du skall begära heter 25-OH-D, och allt under 75 nmol/L signaler brist på D-vitamin, med svår brist under 50 nmol/L. Optimala värden är 125-200 nmol/L.

Om du vill veta mer i denna viktiga hälsofråga rekommenderar jag att du kollar på videofilmen nedan. Föreläsningen är lättsam, och enkel att ta till sig, och Mats Humble är en utmärkt föreläsare. Ytterligare information finns att tillgå t ex på “Allt om D-vitamin” hos Kostdoktorn, på “D-vitamin i naturen” och “Hur mycket D-vitamin behöver vi?” hos Vetenskap och Hälsa, och på “Vitamin D Deficiency” hos Vitamin D Council.

Överläkare Mats Humble föreläser om D-vitaminets historia, och om pågående forskning kring D-vitaminets många positiva hälsoeffekter. Föredraget hölls på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm den 26/10 2011.

Dags att göra något åt det hälsovådliga sockermissbruket?

Att socker, ryckt ur sitt naturliga sammanhang, inte är nytttigt är nog ganska allmänt känt idag. Men, hur onyttigt och nedbrytande det är, och varför, är troligen inte lika allmänt känt. Detta förhållande har Dr Robert Lustig, professor i pediaktrisk endokrinologi vid University of California, bestämt sig för att ändra på. Det gör han ganska framgångsrikt, via ett omfattande informationsarbete och mängder av föreläsningar.

Några av de problem och sjukdomar som enligt Dr Lustig i hög grad “föds” av processat socker är fetma, diabetes och metaboliskt syndrom, problem som idag har nått epidemisk omfattning världen över. Naturligtvis finns det också många andra faktorer som bidrar till dessa problem och sjukdomar, men socker är så tydligt relaterat till dessa att det, också enligt min uppfattning, är befogat att ge detta missbruk ett eget fokus.

Viktigt att påpeka i detta sammanhang är att det socker som Dr Lustig varnar för är processat socker, inte det socker som ingår naturligt i t ex frukt och grönsaker. När det gäller vad vi skall göra åt det hela, så är min önskan och förhoppning att vi människor (inkl företagare, politiker och myndighetspersoner) själva skall kunna ta hand om detta, såväl som andra problem. Hierarkiska lösningar är aldrig bra.

Nedan hittar du några videofilmer hämtade från nätet, som jag tycker ger bra information. Den som har haft flest visningar (över 3 miljoner) är “Sugar: The Bitter Truth” (den tredje nedan). Filmerna innehåller delvis samma information, men med lite olika perspektiv och inriktning, så alla har något att tillföra. Så håll till godo. Men, innan du ser filmerna rekommenderar jag att du lägger det vanemässiga försvaret åt sidan en stund, och väljer att se det hela ur ett något vidare perspektiv än vad som är vanligt i detta samhälle.

Robert Lustig pratar processat socker i ett kortare inslag (ca 8 mintuer) från ABC News. Inspelat 2010.

The Sugar Epidemic. Ett längre föredrag (1 tim och 40 min) inför en samling akademiker. Inspelat 2011.

Sugar: The Bitter Truth. Ett längre föredrag (1 tim och 30 min) sett av över 3 miljoner på nätet. Inspelat 2009.

Robert Lustig hos Google Talk. Föredrag (1 tim och 3 min) om socker inför en samling hälsomedvetna, 2011.

Släpper fram George Carlin för att skaka om folk en aning.

George Carlin (1937-2008) var en amerikansk ståupp-komiker, känd för sitt engagemang, sitt språk, och sin tämligen burdusa humor. Jag är egentligen ingen vän av vare sig ståupp-komik eller gamla sketcher, men jag gör gärna ett undantag från detta när det gäller George Carlin. Det han säger känns fortfarande både aktuellt och angeläget. Att det gör det beror bl a på att det han tar upp under sina föreställningar ofta berör livets stora och grundläggande frågor.

En annan anledning till att jag väljer att ha lite George Carlin-material med här är att det känns som att det behövs lite “kick ass”-hjälp för att få liv i alla slumrande människor. Och, vem kan då vara bättre på detta än George Carlin? Ja, i alla fall inte jag. Jag skulle ha svårt att vara så burdus och rakt på som George, och jag skulle säkert vilja ta upp det hela i ett något vidare, djupare och mer förstående perspektiv, med risk att förlora effekten.

Så välkommen att ta del av del av några korta snuttar från några av de föreställningar som finns bevarade. En varning dock, för dig som förstår engelska och är lite känslig. Ordvalet är emellanåt tämligen burdust, och när så behövs även vulgärt. Men lugn, jag är en försiktig person, så jag har inte valt ut det värsta.

George Carlin about people who want to save the planet. A cut from the show “Jammin in New York” 1992.

George Carlin about politicians, voting and responsability. A cut from the show “Back in Town” 1996.

George Carlin talks about God and Religion, in his way. A cut from the show “We are all diseased” 1999.

Johanna Björklund håller föredrag om tillståndet i världen.

Det undrar Johanna Björklund, forskare vid Centrum för uthålligt lantbruk, i ett engagerat föredrag vid Mångfaldskonferensen 2010, arrangerad av Centrum för biologisk mångfald. Det är en stark och ganska klarsynt skildring av den situation som vi idag befinner oss i. Lite väl mycket fokus på klimatet, som vanligt, men annars mycket bra. Jag blir glad när jag upptäcker att det finns klarsynta forskare som vågar säga vad de tycker. All heder Johanna, och mer av det slaget tack. Du kan ta del av föredraget, samt av några filmer om odlad mångfald, nedan.

Hur står det till med världen? Föredrag av Johanna Björklund från Centrum för uthålligt lantbruk vid SLU.

Odlad mångfald (del 2 av 6) från Centrum för biologisk mångfald. Kanske 90 % av den odlade mångfalden har försvunnit. Hans Larsson, föreningen Allkorn, berättar om odlad mångfald och ovanliga lantsorter i Sverige.

Odlad mångfald (del 3 av 6) från Centrum för biologisk mångfald. Pomologerna Mattias Iwarsson, CBM och Mats Rosengren, länsstyrelsen Västra götaland demonstrerar nutida och historiska svenska äppelsorter.

Odlad mångfald (del 4 av 6) från Centrum för biologisk mångfald. Marie Byström, CBM och Ove Ringsby, Biosfärkontoret i Mariestad, berättar om hur hållbart entreprenörskap på Kinnekulle går till.

Lågenergilampan är ingen lämplig ersättare till glödlampan.

I september förbjöds alla glödlampor och ersattes av lågenergilampor. Lågenergilampor innehåller det farliga ämnet kvicksilver och kräver varsam hantering. Så inleds senaste Miljöteknik-infoi min hemkommun. Javisst är det bra att man nu går ut med en varning till allmänheten, men det hade givetvis varit mycket bättre om varningen hade gått ut till berörda politiker innan detta vansinniga beslut, att ersätta glödlamporna med något sämre, togs. För visst måste det väl ha gått alldeles fel någonstans när myndigheten behöver gå ut med förhållningsregler av det slag som vi kan ta del av nedan:

Är det så här vi vill ha det i vardagen?

När en varm lampa går sönder
Stäng alla dörrar till rummet där en varm lampa gått sönder. Ventilera rummet genom att öppna fönstren och lämna sedan rummet i 20-30 minuter. Samla därefter ihop lampresterna med en bit styvt papper eller kartong. Se till att lamprester inte kommer i kontakt med huden.

Torka golvet och andra ytor i närheten av den trasiga lampan med en fuktig trasa. Lägg lampresterna och trasan i en glasburk med lock som du märker tydligt med en text om att burken kan innehålla kvicksilver från en lågenergilampa. Lämna sedan burken som farligt avfall till en bemannad återvinningscentral/avfallsstation.

När en kall lampa går sönder
Om en kall lampa spricker sprids kvicksilvret som små droppar i rummet. De faller till golvet tillsammans med de trasiga lampresterna. Gör på samma sätt som med den varma lampan. Undvik kontakt med huden. Samla ihop delarna och lämna trasa, burk och färgrester till en bemannad återvinningscentral/avfallsstation.

Tänk på att inte dammsuga upp resterna av lampan, varken om den gått sönder kall eller varm. Det finns risk att dammsugaren finfördelar och förångar kvicksilverdropparna och sprider dem i luften. Det ökar risken för inandning.

Detta är dessutom långt ifrån de enda allvarliga problemen med lågenergilamporna, även om det som skrivs ovan i sig naturligtvis borde räcka för att stoppa en dylik produkt. Mer information om lågenergilamporna, och problemen med dessa, finner du bl a  på denna sida samt på denna sida.

Men hur kunde det bli så galet? Ja, det finns säkert många ekonomiska och andra förklaringar till det. Jag nöjer mig dock med att konstatera att så här blir det när ansvaret lyser med sin frånvaro. Inget behagligt ljus, men det är så det blir. Ett förhållande som jag tycker är viktigt att belysa, vare sig det gäller lampor eller annat.

Men, vad kan vi göra åt detta? Är det inte lite väl sent att ta upp detta nu, och är det här verkligen något att bråka om? Nej, det är inte något att bråka om, men om man tar ett miljöbeslut som på många sätt ger oss en sämre miljö i vardagen, då bör något göras för att rätta till detta och bl a göra det möjligt att fortsätta använda glödlampor tills vi har hittat en ersättare som verkligen är bättre. Det är ett sätt att ta ansvar för det liv vi lever. Gör vi det i vår vardag, i smått och stort, så får vi ett bättre liv, och färre vansinnigheter att ta hand om, framöver.

Det är enkelt. Man behöver alltid gå in för att kunna hitta ut.

Det finns väl inget som har stötts och blötts så mycket som miljöproblemen under de senaste decennierna. Det har skrivits, det har pratats och det har debatterats, och emellanåt har även beslut fattats och åtgärder vidtagits. Ja, miljön har verkligen funnits på agendan, kan man säga. Men allt till föga nytta synes det. Vi galopperar ändå uppenbarligen i allt snabbare takt mot katastrofens avgrund, och många har säkert redan gett upp. Det är förståeligt att människor ger upp, och att mer eller mindre vansinniga nödåtgärder planeras och sätts i verket, när ingenting synes hjälpa. Men ge inte upp, och bli inte vansinnig, kära medmänniska. Det finns en lösning, och den är närmare och enklare än du tror, såvida du inte redan har funnit den. Den är så nära att du inte kan se den, och så enkel att du antagligen inte tror att den kan hjälpa, eller ha någon betydelse. Men, tror du det så tror du fel. Då har du låtit lura dig.

… när det kan vara så enkelt

Vi behöver inte söka världen runt, och grubbla oss tokiga, för att finna lösningen. Den finns redan här, hos dig och mig, och alla andra, så som den alltid har gjort, och alltid kommer att göra. Det som bestämmer hur vår värld ser ut är nämligen hur vi förhåller oss till livet och allt omkring oss. Det är inte svårare än så. Bollen och lösningen ligger alltså i grunden hos oss själva, inte hos andra, någon annanstans, eller i tekniken. Frågan är bara om vi är beredda att gå till oss själva, och ta ansvar för vårt leverne. Om vi inte är villiga att göra det så kommer vi aldrig någonsin att kunna komma till rätta med vare sig miljöproblemen, eller något annat.

Jag sökte och jag fann

Hur kan jag vara så säker på detta? Jo, jag har gjort den här resan. Jag har sökt världen runt, och i allt, bara för att inget finna. När inget gick att finna, fick jag lov att gå till mig själv. Det har varit en ganska tuff och omtumlande resa, men den har varit intressant, och jag fann svaren. Jag fann lösningen. Inte bara för mig själv som individ, utan också för mänskligheten och helheten, den där mänskligheten och helheten som både du och jag är. Den som inom oss förenar oss med allt och alla. Det jag fann finns koncentrerat i det jag kallar “ekogrund” och “ekorörelsen” och uttryckt i diverse ekoverksamhet, såsom hos Ronneby Samhällsförening, Ronneby Ekoförening och Ekotjänsten i Ronneby, samt givetvis också i webbtidningen Ekokuriren.

Jag har förståelse för om du har svårt att tro på och ta till dig detta. Du tycker kanske också att jag lite orättvist lägger för mycket skuld och ansvar på dig. Men det gör jag inte. I alla fall inte skuld. Det som har varit, det har varit. Det är nuet som gäller, och där finns ingen skuld, bara möjligheter. Och, vad gäller ansvaret så är det naturligtvis du själv som bestämmer vilket ansvar du skall ta. Förstå kommer du att göra när du har gått till dig själv och ditt inre sanna jag, det där jaget som är fritt från förgivettaganden och förutfattade meningar.

Svaren finns också hos dig

Det här är en inbjudan till alla modiga människor (och även till alla andra för den delen) att förenas med mig i ett leverne, och i en livets resa, som gör det möjligt för oss människor att komma till rätta med de problem vi har skapat, och som tar oss till en fri och meningsfull tillvaro, med möjligheter för allt och alla. Men, resan är naturligtvis inte gratis. Du får betala med ett bättre liv, och en bättre värld. Om du tycker att resan är värd det så bör du absolut anmäla dig till den. Det gör du enklast genom att antingen direkt registrera dig som medlem i Ronneby Samhällsförening (såvida du bor i Ronneby kn) eller genom att svara på enkäten på denna sida. Du kan givetvis också använda dig av kontaktvägarna på vår kontakt-sida, samt lämna kommentarer nedan.