D-vitaminbrist, ett problem i norr

Vi behöver göra något åt den omfattande D-vitaminbristen.

Det är februari, och solen och ljuset har sakta börjat återkomma till våra breddgrader. Det är ett kärt återseende för oss här i detta nordliga land, där solen är en bristvara, åtminstone under vinterhalvåret. Vi svenskar längtar nästan jämt efter solen, och det är nog inte bara för ljuset och värmen, utan säkerligen också bl a för det viktiga D-vitaminet, som solens strålar skänker oss.

D-vitamin är ett mycket viktigt vitamin för våra kroppar och kroppsfunktioner, absolut nödvändigt för att vi skall kunna hålla oss friska. Att vistas i solen är det i särklass bästa sättet att tillgodogöra sig detta vitamin, men man kan också i viss utsträckning få det via födan, och då främst via vild fet fisk, såsom sill, lax och makrill. Även vissa växter, såsom svampar, lavar och vissa alger, kan ge oss en viss mängd D-vitamin, men då i D2-formen, i stället för D3 för det dessförinnan nämnda.

Under sommarhalvåret bör vi inte ha några problem med att hålla D-vitaminnivåerna tillräckligt höga, såvida vi inte täcker oss helt med kläder, eller håller oss inne i alltför stor utsträckning.

Under vinterhalvåret är det dock problem. Solen står då för lågt på himlen för att kunna fungera som en D-vitaminkälla. Det betyder att vi under vinterhalvåret så gott som helt får förlita oss på andra källor för att kunna få tillräckliga nivåer av D-vitamin. Detta kan dock bli svårt att klara på en naturlig väg, även om vi väljer att äta fisk, eftersom tillgången, p g a utfiskningen, kan vara begränsad, och fisken dessutom ofta innehåller för stora gifthalter. En nödlösning med kosttillskott kan därför ev bli en nödvändig väg under vinterhalvåret. Men, vi bör i så fall tänka på att ta betydligt mer än de ynka 400 IE som Livsmedelsverket rekommenderar.

Det är viktigt att vi kollar upp vilka D-vitamin-värden vi har i blodet, framförallt under vintern, så att vi får ett grepp om hur vi ligger till. Lämpligen gör vi det via Vårdcentralen. Det bör gå att få provet taget där, om inte annat så om man betalar för det. Men jag vet, av egen erfarenhet, att det ändå kan vara svårt att få provet taget. Så borde det naturligtvis inte vara i ett land där nästan alla lider brist på det livsviktiga D-vitaminet under stora delar av året. Tyvärr är den svenska sjukvården mest intresserad av sjuka människor, och att huvudsakligen dämpa symptomen de uppvisar. Visst, det heter ju sjukvård, så vi skall kanske inte vänta oss något annat. Om vi vill ha hälsovård får vi nog se till att skapa den själva. Det prov du skall begära heter 25-OH-D, och allt under 75 nmol/L signaler brist på D-vitamin, med svår brist under 50 nmol/L. Optimala värden är 125-200 nmol/L.

Om du vill veta mer i denna viktiga hälsofråga rekommenderar jag att du kollar på videofilmen nedan. Föreläsningen är lättsam, och enkel att ta till sig, och Mats Humble är en utmärkt föreläsare. Ytterligare information finns att tillgå t ex på “Allt om D-vitamin” hos Kostdoktorn, på “D-vitamin i naturen” och “Hur mycket D-vitamin behöver vi?” hos Vetenskap och Hälsa, och på “Vitamin D Deficiency” hos Vitamin D Council.

Överläkare Mats Humble föreläser om D-vitaminets historia, och om pågående forskning kring D-vitaminets många positiva hälsoeffekter. Föredraget hölls på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm den 26/10 2011.