Vintersolståndet

En midvintervy från Pepparbacken i Ronneby.

Årets mörkaste dag, men också övergången från blått till rött, dvs övergången från en tid med tonvikt på harmonisering/eftertanke till en tid med tonvikt på vila/kraftsamling. På denna dag sker också övergången till ett nytt år. Denna händelse firas förslagsvis med en värmande och gemytlig midvinterfest i vilans och kraftsamlingens tecken. Ovanstående gäller i alla fall för oss som har ekovisionen i tankar och sikte.

På Wikipedia finns det bl a följande att läsa. Vintersolståndet inträffar exakt den tidpunkt då en planets axellutning befinner sig som längst bort från den sol i vilket den ligger i omloppsbana. Sett från jorden är det då solen antar sin minsta deklination, det vill säga då solen står som lägst på himlen sett från norra halvklotet. Detta blir således årets kortaste dag med hänsyn till antalet ljustimmar. När detta inträffar står solen i zenit över Stenbockens vändkrets vilket brukar infalla mellan den 21 och 23 december på norra halvklotet respektive 20 till 23 juni på södra halvklotet. Vintersolståndet förskjuts knappt 6 timmar framåt varje normalår och drygt 18 timmar bakåt varje skottår som i sig infaller var fjärde år.

Inom olika religiösa system uppfattas vintersolståndet som anmärkningsvärt, och firandet av julen hade ursprungligen en koppling till vintersolståndet. Enligt den julianska kalendern inträffade år 0 vintersolståndet mellan 24 och 25 december. På 1500-talet inföll händelsen kring den 12 december vilket sedan delvis korrigerades med den gregorianska kalenderreformen.