Dags att fatta att hållbarhet och förstörelse inte trivs ihop.

När skall vi människor besinna oss? Skall vi vänta tills det är för sent, tills vi har tagit död på allt av verkligt värde, och ersatt det med enbart pengavärde, och sedan sitter där ensamma i den totala tomheten och meningslösheten? Nu håller vi t o m på med att ta död på hållbarheten genom att underordna den i en levnadsordning där förstörelsen är religion. Vad vill vi egentligen? Vill vi skapa ett helvete här på jorden, eller är vi bara så djävla tanklösa?

Jag tror givetvis inte att människor i allmänhet medvetet vill skapa ett helvete. Men, skall det behöva vara så svårt att förstå att hållbarhet inte kan leva i en ordning där pengamakt regerar, där handel (dvs pengasnurr) styr, där ägande och konkurrens är heligt, där bekämpandet ses som naturligt, där pengavärde är det enda värde som räknas, där vi blir rikare ju mer vi förbrukar, där krig är ett sätt att skapa fred, där mångfalden upplevs som skrämmande, där ansvar och hänsyn ses som en belastning, och där det är lönsammare att producera våra förnödenheter på andra sidan klotet än här hemma.

Ja, jag vet att det är politiker och pengamakt som styr och som bestämmer villkoren. Men jag vet också att det är alla vi människor som väljer dessa politiker, och som i våra dagliga handlingar ser till att verkställa besluten. Så ytterst ligger alltså ansvaret ändå hos oss. Det är våra beslut och handlingar som avgör om vi skall ha ett helvete eller ett paradis här på jorden. Så är det, oavsett hur många konspirationer som förekommer, och oavsett hur maktlösa vi människor känner oss.

Men, vi är inte maktlösa, även om det kan kännas så, och vi måste inte vara så tanklösa. Vi kan börja använda vår förmåga, och var och en börja ta ansvar för vårt liv här på jorden. Vi kan besinna oss och ersätta vårt förstörande och problemskapande leverne med ett leverne där vi inte ens behöver grubbla över hur vi skall få ett hållbart liv, eller hur vi t ex skall bete oss för att vara kärleksfulla och omtänksamma. Det är inte så svårt som det låter. Det enda vi egentligen behöver göra är att flytta fokus från det vi ser omkring oss till det vi ser och har inom oss. Det har jag gjort, och då fann jag bl a denna enande, hållbara ordning. Kanske finns den, eller något liknande, också hos dig. I så fall är kanske även denna sida något för dig.

Som avslutning, ett favoritklipp som jag haft med tidigare, men inte kan låta bli att ha med även på denna sida.

George Carlin talks about politicians, voting and responsability. A cut from the show “Back in Town” 1996.

Släpper fram George Carlin för att skaka om folk en aning.

George Carlin (1937-2008) var en amerikansk ståupp-komiker, känd för sitt engagemang, sitt språk, och sin tämligen burdusa humor. Jag är egentligen ingen vän av vare sig ståupp-komik eller gamla sketcher, men jag gör gärna ett undantag från detta när det gäller George Carlin. Det han säger känns fortfarande både aktuellt och angeläget. Att det gör det beror bl a på att det han tar upp under sina föreställningar ofta berör livets stora och grundläggande frågor.

En annan anledning till att jag väljer att ha lite George Carlin-material med här är att det känns som att det behövs lite “kick ass”-hjälp för att få liv i alla slumrande människor. Och, vem kan då vara bättre på detta än George Carlin? Ja, i alla fall inte jag. Jag skulle ha svårt att vara så burdus och rakt på som George, och jag skulle säkert vilja ta upp det hela i ett något vidare, djupare och mer förstående perspektiv, med risk att förlora effekten.

Så välkommen att ta del av del av några korta snuttar från några av de föreställningar som finns bevarade. En varning dock, för dig som förstår engelska och är lite känslig. Ordvalet är emellanåt tämligen burdust, och när så behövs även vulgärt. Men lugn, jag är en försiktig person, så jag har inte valt ut det värsta.

George Carlin about people who want to save the planet. A cut from the show “Jammin in New York” 1992.

George Carlin about politicians, voting and responsability. A cut from the show “Back in Town” 1996.

George Carlin talks about God and Religion, in his way. A cut from the show “We are all diseased” 1999.